ö — Nåwäl då, jag will lefwa! fade han om en stund. — Aftag benet, men med det förbehåll att ni icke låter binda mig, och att jag får betrakta detta bref under operationen. Läkaren bewiljade dessa hand önskningar och efter nödiga förberedelser begynte den smärtsamma amputationenn. Med sammanknäppta händer och blicken stelt fästad på det framför liggande brefwet, låg han utan rörelse hela denna förfärliga tid; blott stundom flög en nästan omärklig darrning öfwer de bleka läp parne. När läkaren pålagt förbandet och allt war flutadt, hwiskade ven sjnse med matt stämma: — äir tet förbi? — Ja, och det gick ganska lykliat, — swarade och bryt ert bref och njut deri er belöning. Först ett jar timmar senare egde den fårade få mycten styrka, att han kunde läsa innehållet af detta bref: i Det lydde sålunda: Bagar, weckor, månader hafwa kommit och gått sedan jag erhållit ett ort af dia till swar Hå mitt bjertans längtan, oro och lärlek. Hopp och fruttan hafwa kämpat i min själ om herrawäldet, och likwäl har ingendera segrat. MNRu helt nyligen har jag dock af den såsom sjuk rapporterade löjtnant N., hwilken återwändt till sitt hem och nu i allsköns ro och helsa finnes här, erhållit den på en gång smärtsamma och tillika glädjande underrättelsen, att du wid Sikajocki blifwit sårad och troligen qwarstannat på något sjukhus. Het smärtsammaste för min tanke är, näst fmär) tan af dina sår, att du så redan wid krigets körjan blifwit försatt ur stånd att widare deltaga i dina ädla . II i läkaren glatt. — Snart är ni återställd. Tag Å I I I I l