Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1863, sida 3

och bland dessa ockfå löjtnant Ekeroth, som med sitt ena, af en kula krossade ben efter stridens slut jemte de andra swårare sårade afförtes till ett sjukhus i Wafa, dit wi nu wilia följa honom. 3 ett stort och dystert rum i Wasa återfinna mi wår hjelte, omgifwen af månaa andra fårade, nedlagd på en sjukbärd, bestående blott af fårskinn. Nyss transporterad vit efter affären wid Salmis, hade hang blessyrer ännu endast blifwit förbundna och han fed en otrolig smärta af sitt trossade ben. Äfwen pik stynget, som han erhöll dagen förut wid Ruona, hade börjat bulna och ökade i betydlig mån hans plågor. Utan klagan låg han likwäl stilla på fitt läger, och endast en swag suck gick wid någon, af Yttre wid: rörande förorsakad, ökad smärta öfwear hans dödsdleLäkaren hade slutat sin undersökning af det sårade benet och afkunnace fin hårda vom, att om lifwet frulle räddas, war det onndogångligen nörwändigt att aftaga benet. Med en stilla smärta målad i sitt anleta åhörde den sjuke denna dom. — Således krympling för alltid! sade han, och en tår glimmade i hans af en begynnande sårfeber strålande öga. Bättre då att dö, om också ung, än att lefwa ett sådant lif! Jag will dö! — Saknar ni mod? — frågade läkaren alhvars ligt och fattade hans hand. — Mod? — upprepade den sjuke, och en stark rodnad uppsteg på hang find. — Jag wet mig aldrig hafwa saknat det. (Forts)