en wagn hemta dig till of på herregården. ÖGrefwinnan har uppdragit of att bedja dig komma till mid: dagen, sedan du fom manligt bewistat gudstjenften. Hur mår arefwen 27 frågade Kerftin oroligt. Mydet wäl! swarade Gustaf betydelsefullt. Kerstin förstod menningen och blef djupt betagen, men beherrskade fig, toa afsked af fin fon och fin för: näma sonhustru, med tårar i ögonen, men stum. Derpå följde hon fina glada söner oh döttrar, fom ide anade hwad fom gjorde modern forafen, utan fröjdade fig öfwer att Gustaf, såsom de länge fpått, i anledning af ungdomswänskapen mellan honom och hans fostersyster Amelie, ändtligen fått henne till hustru och blifwit en stor herre, och det utan att fynas högmodig mot dem. De uppstämde en munter folkwisa och hemkommo sjungande med moder och mormoder till hemmet, der de alla gjorde skäl för sig i faten. Följande dag hemtades Kerstin i den granna mwag: nen och war öfmer middagen på herrgården, der hon fick weta hwad fom händt utrikes med familjen. Det milda klimatet i HHYeres8 hade blott upper hållit grefwens lif några år, men ide funnat återgifwa honom hang förlorade helfa. Den kärlek hwarmed Gustaf oc Amelie tidigt slöto fina hjertan till hwarandra gynnades af honom, iu mera Gustaf motswarade hans förhoppningar, och utbildades till en ädel man. Redan för ett år sedan hade Han låtit dem wWigas i Hyeres. Ä Jnnan han dog förmanade han Gustaf att helt och hållet egna sitt lif åt nyttiga och menniskoälskande wärf oc) begagna den rikedom han skulle få med Amelie, ide till wällust, utan till fina likars bästa.