Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1863, sida 4

Tro ej! Tro ej lifvet, hvad det eger, Allt hvad der du njuta får; Ty omkring dess rosenluger Mången dröm så dyster går. Tro ej lyckan, om hon tände Glädjens ivrbloss för din blick; Ty om hon sig hastigt vände, Du blott dubbel smärta fick. Tro ej naklarn, som du tömmer I din lefnads sköna vår; Ty på botten grymt sig gommer Kanske mången bitter tår Tro ej allt, hvad andra säga; — Sätt ej lit till fagert snack; Ofta orden föga väga — Löften knappt förtjena tack Tro ej vänskap, denna stjerna, Kanske hon förrädiskt ler. Då du närmar dig så gerna, Fläckur du i solen ser. Tro ej qvinnans blickar ömma; Tro ej hennes purpurs glöd! — Flärd och falskhet der sig gömma Kanske — och din frid är död. — Tro ej nöjets sköna timmar Tro ej smickret, stunden bär! Allt är icke guld som glimmar Allt, ja allt förgängligt är. Tro ej på de råd, jag gifvit! Misstro icke utan skäl! Trots de sanningar, jag skrifvit: Gud är god och vill oss väl.