hoppas att han begifwit sig bort, så att du åtminstone får ro, i natt. MH nej, en bonde går icke i brådkastet från hur stru och barn, jag skall falla in honom genaft. Derpå sprang hon ut och ropade på honom med den aldrawänligaste röst och fare: RKomin, tira Olof grefwen är nådig igen mot of! Olof fom in och skallrade tänderna af köld och fruktan, blek om näsan och wågade icke swänga på armen. uSmwar är ditt fontraft? sade grefwen strängt. Olof skyndade genast att taga fram vet och räckte det ödmjukt åt grefwen, fom slet sönder vet i tusen bitar. Se få! nu har du ingen rättighet att wara här. Kerstin får hemmanet ensam. Blott på Kerstins förs bön får du stanna tills widare. Det minsta jag får höra om någon ny förgripelse, låter jag drifwa bort dig för alltid härifrån. Gå nu ur min åsyn genast Sedan mi farit, får du fomma in och bedja Kerstin om förlåtelfe. Olof gret fom ett barn, fnyftade, torkade sig om näsan med rockärmen och gick ut ur stugan. Derpå wände grefwen sig till Kerstin och sade med fir wanliga milda ton: ZI är vin äldsta gosse sex år fyllda, jag will hafvHa honom hem med mig i afton. Wi ha pelowerk med of att swepa in honom, han skall ide frysa. Wi upptaga honom fom wårt eget barn, Kerstin, jag hoppas att du icke nekar det. Wi ha förut afgjort det. Som Kerstin nu hade många andra små och inom sig hoppades att Olof, sedan Lille arefwen war ur huset, möjligen skulle blifwa beskedligare, så gjorde hon ingen inwändning, utan öfwerlemnade honom åt herrskapet.