Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1863, sida 2

Gresmen och Soldaldellern. Af Nepomuk. (Forts. fr. föreg. 3:r. Den andra femårige läste efter, utantill, hwad brodren föreläste, emedan han ännu ej tunde läsa ine nantill. Modern lärde honom wisligen anden före bofstafwen. Den tredje, fyraårige, wårdade den brinnande bra: fan i spiseln, och lade emellanåt risqwistar under en fokande panna. Den fjerde, treåriga, arbetade med att hålla den yngstes lilla wagga i gång. Alla fem woro rödblommiga och trinda; hwar och en af de fyra sysselsatte syntes högst allwarliga i sina förehafwanden, och den minsta sof äfwen grundligt, utan tecken till oro. Plötsligt hördes utanför buller och klingande bjellror; mor Kerstin sprang upp, öste upp gröten ur pannan och satte fram den med mjölk, bröd och smör på bordet. Barnen förswunno alla på en gång trallen och drogo igen omhängena; blott waggan kunde icke följa deras exempel. Mor Kerstin suckade till Gud om hjelp i ten swåra stund fom förestod, ty hon hörde Olof brum ma och swärja på gården. Dörren slogs upp, liksom af en stormwind, Olof rusade in, blossande af wrede och alkoholsångor, swängbe med högerarmens knutna hand häftigare än nå gonsin, stampade och helsade sin stackars hustru med i den stora den lilla i