Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1863, sida 3

Säden. Hwilken den gudomliga Kärlekens här: old är ide Säden! Huru upplifwande är ide redan åsynen af den gröna brods den! Och hwilket under wifar fig ide fe: van för of! Öfwer de unga lärkornas och de snabba waktlarnes undangömda boningar mognar wår föra. Om hwils ten wishet wittnar icke den höjd, som fer dermera halmen eger. Wore den högre, skulle saften ej så wäl kunna tränga sig upp; wore den lägre, skulle en mängd af djur afbita aren. En swagare stängel skulle lättare afbrytas och en ftarfare gifwa foglarna tillfälle att för: störa dess frukt. Derföre är den wäl wek, men försedd med knän, som gifwa vem nödig styrka; derför är aret omgifwet med agnar. Wäderleken. Wäderleken, som icke låter sig af oss med samma säkerhet förutsägas, fom fos lens och stjernornas lopp, bestämmes med den högsta wishet af Gud. Bååst, rean, storm, frost, snö, åska och solsken om wäxla så med hwarandra på jorden, att ingen fläck af densamma blir förgäten, och att hwarje dess trakt öfwer hufwud har den wäderlek, fom för den är tjenligast. Regn och blåst äro i warmare län: der underkastade helt andra lagar, än upp åt polerna. Cn fandia trakt behöfs wer en helt annan luft än en sumpig eller bergig. Länderna wid merldghaf: wet wederqwickas af en sjöluft, fom nå ara hundrade mil djupare in i landet skulle wara höast skadlig. Derföre will jag aldrig klaga öfwer wäderlekens beskaffenhet, utan ihågtomma, att äfwen den beror af Honom, som från werldens början styrt allt till det bästa. Hade wäderleken deremot berott af menniskorna, skulle werlden längesedan wara förgången.