öga, detta öga, som han förr welat kyssa så gerna, men aldrig wågat. Kerstin log gladt och fade: Jag klippte mina får i går, och gumsen stångade mig i ögat. Tet är oförklarligt! Djuren bruka aldrig göra illa åt fina sköterskor, och jag är säker att du är myc tet öm, och mån om bina får. vAH!v swarade Kerstin, med sitt lugna leende: udet war ingen elakhet af min gumse, utan bara lek. Jag skall wara försigtigare en annan gång. Fag har hört sägas att din Olle skall wara stygg mot dig när han är berusad. Jag mötte honom häromdagen, temligen öfwerlastad, just då jag fom från dig., Han måtte wäl icke ha wågat förolämpa dig. Ole är innerligen snäll oh god. Han arbetar fom en träl, från morgon till qwäll, jag har ingentng att klaga på honom. Långt derifrån. vOm han skulle wåga ett ögonblick förgå fig mot dig, så drifwer jag honom genast från hemmanet, och skaffar dig ro, kära Kerstin. Du skulle icke förlora på det. YAt nej, nådig grefwe, jag har ingenting att klaga. Misstänk icke Olle för att wara elak. Han är hjertegod och håller alltid af mig. Det är hans bästa råd. Han har fått i dig en större skatt, än han förstår att wärdera. Här har du nu gåfwobref på hemmanet åt din gosse. Jag har besinnat mig, Olof fall betala arrendet åt en före myndare, som jag skall låta domaren utnämna för g08fen. När gossen blir fer år will jag hafwa honom i mitt hus, och uppfostra honom, liksom han werkligen wore min fon, vå han så underbart blifwit lik mig. Kerstin swarade ingenting, ty hon war djupt rörd