Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1863, sida 2

W — —— teswen och Sosdaldollern. Af Nepomuk. (Forts. fr. jörea. N:r. Din fröken war säkert mycket wacker! AE ja, war och är ännu. Hon war få ljud och mild, fom en synlig menniska fan wara; jag är bara en mört skugga i jemförelse med henne. Ack, herr grefwe, jag har bedt Gud så innerligt, att grefwen skulle blifwa bekant med fröken Selma, och taga henne till grefwinna. Det kunde icke bli annat än lycka och wälsianelse. Grefwen swarade intet på dessa ord, utan böjde sig ned och kysste den slumrande gossen. Derpå fade han: jag har hört af kyrkoherden, att du wid barnets döpelse under min frånwaro låtit skrifwa mig som fadder: jag tackar dig hjertligen för detta förtroende, och skänker honom i fardergåfwa detta hela hemman. Din man behöfwer icke widare betala arrendet åt mig. Kerstin steg upp för att tacka, grefwen räckte henne sin hand och sade: Tack, Kerstin! du öppnar alltid mina ögon. Jag skall följa ditt råd. Jag skall genast fara och upp: wakta din ädla fröken. Jag är öfwertygad att du har rätt i ditt omdöme om henne; will hon förlåta mig bwad jag lättsinne brutit mot henne, få skall — — Farwäl! Farmwäl! Grefwen skyndade fig bort och kastade fig på fin häst. fom wäntade wid trädgårdsgrinden. På wägen mötte han Olof Persson, som kom