Grelswen och Soldaldollera. Af Nepomuk. (Forti. fr. förra. N:r., Jaa wet det; men den lyckliga flickan mar ett owanligt skönt och högtbegåfwadt barn; hennes aynnare lät henne tidigt få en wärdig uppfostran. Jag är redan fullwuxen, en enfaldig tjensteqwinna, och fan ej blifwa annat. Du har sjelf wisat mig, hwari den sanna äran består. Du har lärt mig att lyssna till den som sade: Den som är ypperst bland eder, skall wara som eder tjenade. Alltså består den högsta äran i att tjena nästan. Konungars konung kallade fig sjelf em tje nare, och hans moder nämnde fig en tjenarinna. M, Herr grefwe, detta allt är sagdt för att för: må de höga och mättiga till ödmjukhet och kärlek mot de små, men ide för att förleda de små till högmod. MA, hwad äre wi, så kallade store, wi rike, fyr: lolöse, annat än rofdjur, lejon och örnar, som göda och fröjda oss på de smås bekostnad. J, fom arbe: ten, ären lam, fom tåligt nöjen eder med det minsta strå, fom jorden gifwer, för att helt och hållet upp: offra ever åt of. Derföre kallas konungars konung, fom uppoffrade fig för of alla, ett lam! — Du, Kerstin, är också ett lam, — blif mitt lam, Kerstin, mitt lam! Minnes grefwen profeten Nathans ord till fonung David? JRågot, men upprepa dem för mig, orden llarna, då de komma från dina läpvar!