Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1863, sida 3

Mmm — — — — — — — —— —— Hwarjehanda. En six is. En inwånare i iden franska staden Geromville, wid namn Henri K., ende till för fort tid sedan en wacker papegoja, fom utgjorde hand enda luft och glärje bär i lifwet. Genom en oc lycklig ungdomskärlek hade han hemfallit at en djup melankoli; han Iefde nuallec na med sin fågel, fom han hade lärt att uttala den älskades namn, hwilket den upprepade otaliga gånger om dagen. Pas pegojan fit härigenom i den stackars Henriks ögon en utomordentlig betydelse; han betraktade henne såsom ett flagg helig fågel, widrörde henne endast med wördnad och kunde i hela långa timmar fitta och stirra in i hennes ftela ögon, medan hon upprepade det fabbaliftiffa namnet; endajt fålunda förmådde han att återupplifwa fin förfwunna lycka. Detta sällsamma lif hate allaredan mwarat i flera år; då såg man en dag Henri ännu dystrare än wanligt, han hade blifwit mycket magrare, och djupa, swarta ringar lågo kring hang ögon; hans papegoja war nemligen död. Från detta ögonblick lefte Henri R. alldeles ensam, utan någon enda förbindelse med den omgifwande werlden. Allt blef hor nom likgiltigt, han gick nästan aldrig ut ur sitt rum, och det war nätt och jemt, att han mekaniskt slukade den mat, man satte in till honom. Litet efter hand slog den åsigten rot hos honom, att han sjelf blifwit förwandlad till en papegoja. Han utstötte det älskare namnet på fam ma fått fom fågeln, härmade dess mas när, sprang upp på pinnar, der han satte fig hukad och slog ut med armarne, fom om de warit wingar. Slutligen öfwer: gick emellertid hans stilla galenskap till werkligt raseri, och hans familj ansåg det då nödwändigt att skicka honom till ett dårhus. Men på wäger dit lyckades det honom att undkomma; han söktes förgäfwes en hel natt, tills han på morgonen fanns sittande på yttersta grenarna af ett träd wid en swindlande höjd. Länge wisste man icke, huru man på lämpligt sätt skulle få honom ned, men slutligen fick någon det infallet att framsätta en mycket stor, tom papegojbur wid foten af trädet. OM ganska riktigt, wid åfynen deraf steg den olycklige dåren ned och kröp in i buren, och det lyckades fås lunda att få honom i godt förwar förd till dårhuset, der han nu befinner fig.