Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1863, sida 3

Hwarföre Kerstin gråtit, hwarföre hon war wek den dagen, det har hon aldrig yppat för någon — fans ske att de röda ögonen buro spåren efter en ftor inre strid, kanske war wekheten segerfrid. Kanske hade hon såsom qwinnor bruka, haft en aning om hwad som wäntare henue, och beredt fia derpå. Hon swarade intet på grefwens ord, utan såg blott på honom med sina stora ögon, som skimrade af återhällna tårar, medan munnen smålog. Jag talar med fullt allwar, Kerstin. Jag ffämtar ej med dig. Jag har noga öfwerlagt innan jag tagit steget fullt ut. Jag har pröfwat werlden och funnit att endast ömsesidig kärlek gör ett äktenskap lyckligt. Allt annat är bisaker. Jag älskar vig; älskar du mig, få finnes för wårt giftermål intet hinder. An min fattigdom ? : Betyder intet, min rikedom betäcker den. Grefwens förnäma flägt. . 7Jag har ingen slägt. Jag är den siste af en talrik ätt. Min ätt har sammansmält till blott mig, ty mina förfäder bafwa hittills tagit sig hustrur ur förwekligad högadel. Jag will gifta mig med en dotter af en frisk stam, att jag måtte få af mina söner starka män, och af mina döttrar kraftiga mödrar. 7Jag är blott en soldatdotter. ö En soldat, fom kämpat och stupat under fin konungs fana, är ärerikare än en sådan man, fom min egen fader, hwilken sträfwade blott för fitt eget bästa. Dessutom har landets rikaste grefwe för ide längesedan gifwit oss andra ett godt föredöme, och walt en fwenft krigsmans dotter till maka. . (Forts.)