7Nog tror jag hwad du säger, Kerstin, men ide tror jag att det är sannt, att jag får hemmanet, förrän jag har kontraktet i min hand. Derföre kan jag icke säga någonting nu, Kerstin lilla, men fi — när jag fått papperet, då kommer jag till dig, Kerstin, och wifar det. Derpå följdes de åt fram till bröllopsgården, der Kerstin mottogs med wanlig wälwilja, ehuru flickorna sågo på henne med en beklagande min, att hon kom i hwit klädning på anuandagen liksom på sjelfwa stordagen, och ide fom de i uta, rödrandiga flurningar. Olle war för öfwerfull af den glada nyheten att funna dölja ten. Han gick ifrån den ena till den andra karlen, och anförtrodde dem i största hemlighet, att han skulle bli bonde nästa 14 Mars i Enby, och få bruka ett helt mantal. Ru är jag också en farl! fade han, och fväng: de med armen. Snart wisste äfwen alla flickorna hemligheten. Olle skulle bli bonde, han behöfde således en hustru, nu steg hans wärde betydligt i de flestas ögon. Jur kommo flickorna och bjödo upp honom till dans sjelfmant. Sjelfwa Greta tog honom om lifvet. mIej tad! fare Olle och swängde med både ben och arm, jag slinkter på skånken, lilsom jag hare spatt. o Olle dansade blott en gång, och endast med RKerftin. Ä Följande dag fick han uppgjordt med grefwen på owanliat billiga wilfor, och skyndade genast till Kerstin. Men på wägen mötte han först den rödhåriga och fräkniga Greta. QAyta till, Olle, nu är du karl!