Greswen och Soldaldollern. Af Nepomuk. (Forts fr. föreg. N:r. Olle stod på förstuguqwiften och hängde läpp, ty derinne i helgdagsstugan hade redan danfen begynt, och han ensam war utefluten derifrån för sitt flintande ben. Under det han stirrade utåt marten upptäckte han Kerstin, som kom öfwer gröna ängen, i fin hwita flärd: ning, fom en god engel. Olle skyndade genast till hennes möte, med fwingande arm. 7Wailfommen!? wälfommen! det war det hl han kunde säga för glädje; men Kerstin förstod så wäl den hjertliga wälwiljan i hans för andra löjliga miner. Kerstin stannade och fade: Jag har en god nys het åt vig, kära Olle! grefwen har befallt mig föga dig, att du i morgon klockan nio skall wara hos ho: nom, få får du kontrakt på hemmanet i Enby, som är ledigt den 11 Mars. . Olle tyckte att en Guds engel öppnade pårarisete port för honom, och blef rittigt häpen öfwer en så owäntad lycka. Grefwen war inne i mår stuga för att söka rätt på den stackars statkarln fom inspektorn drifwit bort, och då fare han åt mig att jag ffulle säga åt dig. Kerstin mar för grannlaga att yppa något om grefwens afsigter på henne, hon wille ej ens att Olle stnule weta Huru hon begagnat grefwens nyck endast till Olles bästa. ö