festmåltid, under hvilken följande humoristiska verser, vid helsningsskålen utdelades. Mel: Jag hlelsar dig fredliga flagga. Välkommen till Svithiods stränder, Du vikinga-skara som länder Till forskningens strid i vår dal. Se — Mälarens drottning dig sträcker Sm vänliga famn och dig räcker h--— b-— Fn PDP— — 1 OtocKHOIMHD hade ClI O uclhlnes CII. Den bräddade välkomst-pokal. — IIvad Er hon är skyldig. — Som jorden, IIon vördar ideternas makt; Den makt, som bröt fördomens boja. Som sprider sitt ljus till hvar koja Och skyddar palatsernas prakt. —— — — Så snabba, som ungdomens drömmar, Nog vet hon — furstinnan i Norden Med er, hvad vi äro, vi blefvo! Linne och Berzelius skrefvo För verlden ju lagar en gång, Och Örsted gaf tankarne vingar; För UIlansteen bland stjernorna klingar De rullande spherernas sång. Olympiske gudarne like, I delen ert kungliga rike — Det blir doch ett brödra-förbund! Treenigt, som urgamla Norden, År också ert välde — och jorden och himlen och hafvet dess rund. Väl fören I krig, men på fanan Star sanningens runa, och banan Ar öppen, som himmelens famn. Vid forskningens lampa, vid härden I smiden de blänkande svärden: Idier — så är deras namn. Och skaror af fiender stupa För dem. I tartaren, den djupa. De gömma sin bleknade glans. At jättar och dvergar I gafven Ju respass. Snart flyr äfven påfven Och satan med slokande svans. Och byte — det är eder lösen; Omätliga skatter I ösen Ur jordens och vågornas graf. Naturen sin verkstad upplåter För Er — och I gifven oss ater De frukter Allmodren Er gaf. Så flyga elektriska strömmar Kring jordens besegrade klot. Åt tanken en kungsväg I byggen Af jern — och med åskor betryggen Er säd emot härjarens hot. Det bord, der min blick sig förvirrar, Det är ju, — om jag mig ej irrar — Produkten af — mathematik. Det sker ju på grund — af fysik. Kemien vi och vilja hylla; Hvem vågar väl glasen att fylla. Om hon analysen ej gör? Men nu hörs kemisten förfäkta Den satsen att vin, som är äkta, År sammansatt — just som det bör. Men om medicinen ej vore, Helt säkert rätt illa vi fore Och finge ej tömma vår bål. Nu skadar oss alls icke oset: Presenti nil medieo noceto. Så drick Eskulapii skäl! Att eoologien beprisa BAi : Och att det — om ock öfverlastadt —1 Ej ännu på sned sig har kastat,