Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1863, sida 3

än någon annan. Han blef ofärdig, då han en gång frpang in i ett brinnande hus för att rädda fin mor. Om han finge något eget, ffulle han flå fis bättre ut, än någon annan, Om han finge ett torp under grefwen ! vJag wet ide om det finnes något torp lediat, men jag fom händelsewis att höra att ett hemman är ledigt. Han skall få det på dina ord, Kerftin. War få nådig och gör sjelf upp kontraktet med honom, annars lägger inspektoren på honom för ftart tunga; inspektoren brukar också sälja arrenderätten dyrt, och Olle har ingenting att gifwa! vSiljer inspektoren arrenderätten på mina hems man 27 Ar det ide med grefwens tillåtelse? uWift ide. Agtet hemman, ide ens något torp har på många år fått tillträdas, utan att inspektoren tagit wäl betaldt derför. ö !Tack, Kerstin; du skall hädanefter alltid gifwa mig råd. Du känner folket och sakerna inifrån. Säg åt Olle, att han kommer till mig i morgon bittida, det will säga klockan nio, få skall han få kontraktet. Farwäl, nu, min snälla wän, jag will icke hindra Dig längre. Derpå gick han ut i stugan, och befallre ve begge gummorna och den bortdrifna statkarlen, att infinin sig följande dag på herregården klockan nio, för att få understöd. Mindre missnöjd med lifwet än på lång tid, far stade han fig på sin hnst och red bem till fin präts tiga boning. . Kerstin trippade en ginwäg öfwer ängarna till bröllopsgärden. (Forts.)