Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1863, sida 2

Smwarifrån ären j? Jag har warit statkarl i tio år på nådig gArefe wens gård; för ett år sedan blef jag sjuk, staten är få klen, barnen hungriga, inspektoren sträng, jag stod ej ut. Då jag ej kunde arbeta, fick jag ingenting mer. utan blef uppsagd att flytta. Wi fingo bo en tid i en utdömd koja, men nu ha wi blifwit förda derifrån af inspektoren. Hwilfa ären I27 frågade grefwen de begge gummorna. Jag är enka, swarade den äldsta, darrande af ålder, efter Ber Persson, fom war statkarl på arefs wens gård i tjugo år; när min man dog för några år sedan, befallde inspektoren mig flytta i fattigdomen, men der äro få många förut, der kunde wisst fine nas en liggplats i sjelfwa spisen om nätterna, men ingen plats wid något fönster, för arbete. Mina ögon äro få swaga, att jag behöfwer ljus. ÄR de orkeskeslösa fattighjonen ide få mydet te behöfwa af fattiqmården? Gumman fmålog åt nådig grefwens okunnighet. PWi få några smulor midsommar och jul, för öfrigt få wi swälta och tigga af goda menniskor. Men fer dan mi kommo hit till Sara och Kerstin, fitta mi i goda dagar. Så godt ha wi aldrig mått förr i wår lifstiv. Mor Sara har mit ingenting att gifwa bort, mer än husrum, men Kerstin skaffar oss arbete och hjelp af goda menniskor. Symarifrån är du? frågade grefwen den andra gumman. mad Per Persfons enka sagt om fig, fan jag säga om mig, min man hette Lars Larsson, och dog efter tjugo ärs arbete på grefweus gård. Då blef Jag bortförd. es