Ja, Gud har wälfignat er rikeligen! Om far före mig och jag fjelf ide arbetat få träget, skulle wälsignelsen blifwit knapp. Nå, nå! det förstås, men utan Guds nåd arbetar menniskan fåfängt. Si få, kära prost, börja dansen med bruden, de wänta bara på er. Prostfar skall dansa in bruden i ättenffapet! Den beffedliga prosten rättade fig efter folkseden, och oaktadt fin ålder och fetma swängde han om ett par hwarf med den storwuxna bonddottern, medan spelmännerna gnedo en långsam och högtidlig låt. Plötsligt tystnade musiken med ett skarpt ftråfdrag, gubben kom lyckligtwis ihåg sig, och tog fram ur sin westficka en blank riksdaler, gaf åt bruden och fade: Här har du kungens porträtt! Bruden neg och släppte silfwermyntet i filfwerbägaren, att det klang mot bottnen, då drogo fpelmännen till med andra aften, att det lät ståtligt, till tecfen att prosten gifwit hederligt. Derpå swängde gubben om ett par hwarf med bruden, oh lemnade henne sedan åt brudgummen. Slägtingar och gäster, den ena efter den andra, alla karlarne förft, och sedan alla qwinnorna dansade med bruden, och gäfwo henne stänker. Sist af alla fom husets dräng, Olle. Olle hade ett bredt, ljust uplandsansigte, med långt, linfärgadt hår, war en smula uppnäst, säg stint ut, hade kloka, gråblå ögon, och war helt twärsäker och frimodig. Han drog litet på högra foten när han gick, och swängde med högra armen, hwars hand wanligtwis war knuten, liksom för att gifwa jemwigt åt kroppen. Hela raden af flickor fnissade helt sakta, då Olle — 6 (ULft—.555B5B5B57jJ:.0