Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1863, sida 2

— — ———777T)ä-T7T7qsi-7 T— :—— 7— Gteswen och Soldaldollern. Af Nepomuk. (Forts. fr. föreg. N:r., den lättretlige grefwen; när hon sjelf mar borta, ftadnade hennes bild qwar för hans inbillning, skönare än någon han sett förut. Jngen qwinna hade ännu sprungit från honom, ingen flicka hare få twärt af: wisat hans öppna hyllning. En dum bondlolla! fade han. Men klangen af bennes friska, oskuldsfulla röst ljöd ännu för hans öron. Ett wackert evangelium! aldrig hade han hört detta ord låta få ljuft; ju mer han lyssnade i minnet efter detta ord uttaladt af hennes röst, ju mera greps ban mot fin milja deraf. En besynnerlig flicka! jag måste återfe henne. Det war något oemotståndligt, fom drog honom, och han befallde kusken wända om och föra till närmaste kyrka. Flickan gick en ginwäg, så att han icke upphann henne på wägen. Då han anlände till den lilla wackra kyrkan, blef en stor uppståndelse, ty alla tände igen honom, fastän han kände ingen, ehuru han mar förs samlingens kyrkopatron. i Alla karlarne togo af fig hattarne för Honom, alla qwinnorna nego, han smålog wänligt ät dem, belåten med deras hyllning, git fram och fatte fig i den grefliga bänken i choret. Flickan hade gjort ett alltför starkt intryck