Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1863, sida 3

märkt, utan tillade henne med den mildaste ton och småleende: (Sod dag, min söta flicka, hwad heter du? Flickan neg ödmjukt, såg upp på den förnäma herrn mec klar och frimodig blick och fade: VTerftin Dubois! Tubois? hwad will det säga, är du franfyfta! Flickan log och swarade: Jag är född här i foduen. Swem8 dotter är du? Min far war foldat, och Hette i lifstiden Petter Dubois. Men nu har han ett namn fom ingen fänoner, swarade flickan med en fälljam blid. Aha, jag förstår, han mar mwallon! De kalla oss få, herr greftve. . Derpå neg hon för att fortfätta fin wandring. Hör du flicka, du dammar ned din wackra flidning, fom upp i min wagn, så skall dn få åka med mig. ) Nej, jag tackar, jag skakar få lätt af mig dammet. kom hit du, wackra barn, om du är rädd för att någon skall se dig, skall jag slå upp suffletten. Far med mig till staden, få skall du få en biljett till vet granna spektaklet. Du må tro att det är få mac tert, att du aldrig fett maken. Stig upp! i Nej, jag tackar, det passar ide. Zag skall gå i tyrkan. J kyrkan? Det fan du göra en annan söndag! Hmwem wet om jag lefwer då? Åh! du blir nittio år, du lyser af helsa. Kom med mig i dag till staden, du ffall få rikiat roligt der! Det är så wackert evangelium i dag. Jag måste i kyrkan. Far dit sjelf, nådig herre, det är ett så wackert evangelium !