Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1863, sida 2

femton års frånwaro. Det är icke blott bristen på umgänge i denna trakt, som bebos endast af mina egna bönder och annat småfolk, uten äfwen öfmerflö: det af min wördnad och beundran för eder, fom drifwer mig att söka edert sällskap i min enslighet, ädla skuggor, af hwilka jag är den sista. Främst helsar jag dig, allas wår stamfader, ädle riddare och jarl, som grundlade ej blott wår ätt, hwilket mar en lätt fat, utan äfwen wår egendom, då du slog under dig allt hwad du kunde med ridderlig tapperhet, den tiden då riksdagarna woro herredagar, och adelsmännen fun: gar i fin ort. Du ser besynnerlig ut med ditt röda hår och skäng, din skiftewis blå och röda drägt, pip: krage och långspetsiga skor, men du war nog på din tid ett mönster för unga män, liksom jag, i all ting. Ditt porträtt är wäl bara en fantasibild, men lyckad. Den uttrycker wår slägts orubbliga sjelfförtroende och stolthet. Du der är också präktig i din buraundiska drägt, du, som war så god wän med Gustaf Wasa, och halp honom att späka det katolska presterskapet; ett par hemman belönade ditt nit för den nya läran. Äfwen vu, bistre kriashöfding, fom höll dig wäl med Carl den nionde mot Sigaismund, förstod att öka wår ätts jordområre. Du, tappre fåltöfwerste under Gustaf Adolf brydde dig icke om att öka wår förmögenhet på landsmäns bekostnad, ty du förstod att taga med begge händer i Tyskland så tillräckligt, att du kunde bygga palatser både i här och i Stockholm, och fylla dem med dyrbarheter. Du, hedersgubbe med allongeperuk, höll vig mål med Carl ven elfte, få att du fick behålla allt bwad förfäderna slagit under sig. Du, stätlige karolin, förwärfwade ide guld, men alldeles tjwerflödigt med dra, ifrån Narva till Pultava. Du, allwars