Sommarvrisa. Ögon! hvem är mera skön. Hvem mera huld af de två: Jorden, så tjusande grön? IIimlen, så tjusande blå? Står jag i väljande qval, Blickar upp eller ner? — Hvem kan väl göra ett val, Himmel och jord mellan Er? Slägting till båda, min art Tillhör er lika ännu! År det väl sannt att J snart Skiljen mitt väsen i tu? Grönskande jord! skall ditt sköt Söfva mitt hjerta till stoft, Att det, sen slummern förflöt, Vaknar, som blomma i doft? Blånande himmel! ditt tält, Skall det min själ hålla qvar, Att kring ditt gränslösa fält, Än, såsom lärka hon far? Nej, ty det hopp slår ej felt, — Hur än min lott faller ut, — Att jag blifver ett helt, Liksom jag är det förut. Själ! Du för evigt blef gjord Lärka och ros på en gång; Själ! Mellan himmel och jord Sprid dig till vällukt och sång! Atterbom.