Tad, Anna. Kaplanen gick in till Flink, fom wäntat tåligt uti hans kammare och under tiden öfwat fig i multiplikationstabellen, tt) han war sinnad att taga korporalsexamen i framtiden. Ser gånger sex är trettiosex, fer gånger sju är fyrtiotwi! ljöd det när kaplanen inträdde. En sten föll ifrån dennes bröst; han hade fruktat att fåra soldatens hjerta, nu tycktes Flink ite wara känslofam. Junafru Anna swarar att hon tackar för Flinks wänliga anbud, men att hon nu är fästad wid en annan. SHSoden då? frågade Flink med ftora bruna ögon, och steg upp något bister. Jag är densamme, kära Flink. Jajå, det war en annan fak, fade den heders lige Flink; då får hon det bättre än jag kunde ha skaffat henne, ty pastorns boställe och lön är wisst tio gånger mindre än prostens, men fyra gånger större än hwad jag har. Flink war stark i multiplikation och dess anwändning som man hör. Kaplanen tryckte trohjertadt soldatens hand, och de skildes fom goda wänner. Flink gid bort gnolande, med någon anstiängalng att wara munter, på en wisa fom han hört studentbewäringen sjunga i Upsala: Högbarmad, smärt gullhärig, En ny Aurora kom, Från hielte tiuguårig on wände ohörd om. Förhållandet war wäl twärtom mellan honom och Anna, men det war detsamma, det war ändå en tröft att sjunga så. Han skulle hädanefter bli lika kall som kung Carl för könet. Kaplanen gick nu oförskräckt in till Anna, fom åter fatt fig i wäfstolen oc syntes ifrigare än någonsin.