Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1863, sida 2

ULn kapsan som bergar fig. Af Nepomuk. (sForts. fr. toreg. N:r. Kaplanen, annars så frimodig mot hög och låg, kände fig förlägen inför ven entla unga flickan, och swarade något twekande. Jag har fått löfte af en äldre qwinna, fom will blifwa min piga; jag wäntar henne i qwill Ja, jag wet det, mor Brita i Stentorpet; men hon har åtrat fig nu, hon will ide komma till pastorn, hon säger att pastorn icke är god att wara hos, och att pastorn har för knappt om mateu, derföre har jag kommit att erbjuda mig stället. Det passar aldrig, kära barn, att en så ung flicka fom du är hos en ungkarl fom jag. Jo, kära pastor, det passar wisst. Kom ihåg att jag är född här i huset och har warit här i swär nör, Jag förftår mig på att hushålla med litet, så att det väder. Jag har hittills warit hos min mor. Ack, wi stå ju i stor skuld hos herr pastorn, som icke tog ut något för husrötan af oss, jag will gerna tjena här för bara maten; min mor behöfwer mig ide längre, sedan yngsta fyfter blifwit ftörre, och jag måste i alla fall ut och tjena fom piga. Ack, låt mig få stanna qwar här, jag skall wara få snäll! så snäll! Nu kan jag allt hwad en piga skall kunna, jag fan sköta freatur, jag fan bata och brygga och wäfwa, jag fan taga upp säd, jag fan till och med skotta renar. Kaplanen såg att ehuru den unga flidan hade ett wackert och fint anfigte, få buro hennes händer