Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1863, sida 2

Af Nepomuk. (Forts. fr. föreg. Mir.) Prosten mar en wänlig och fryntlig man; när han såg fin ödmjuke embetsbroder, gick han fram till honom, gaf honom sin hand, och helsade honom bhjertliat wälkommen, samt föreställde honom för fina förCn kaplan som bergat fig. näma gäster, fom med nedlåtande godhet också bemärdigade kaplanen från bondförsamlingen med några rätt wänliga miner. Kaplanen tyckte sig öfwerhopad af oförtjent gode bet, och bockade fig djupt till höger och wenster för grefwar, arefwinnor, ungherrar och fröknar, hwilka ide det minsta syntes beswärade af hang arofma föffar eller hemwäfda, något illa sydda kläder; ej heller war han det fjelf, ty ban dömde andra efter fia sjelf, fom aldrig såg på menniskans kläder, utan på hennes fätt. Emellertid insåg han med förlägenhet att alla de öfriga woro bjudna och han ensam objinden, derföre passade han på ett ögonblick, då prosten war ledig, och anhöll om ett enskildt samtal. Prosten nickade wänligt och förde honom genom ett par rum, fom i kaplanens ögon lyfte fom ett palats af siden och föravllningar, in uti ett kabinett, der den feta prosten sjelf sjönk ned i en mjuk soffa, och winkade åt kaplanen nådigt att taga plats jemte fig. Kaplanen wågade knappt att med fina grofwa stöflar stiga fram på golfwets fina matta och krusade, men prosten steg upp, och nödgade honom att taga plats