Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1863, sida 2

bet skall gå upp till 800 rdr banko; tag ut dem, det är ändå något Det är wäl ide herr prostens allwar, att jag skulle beröfwa en stackars enka med trenne barn henz ned enda tillgång? Det är pastorns rättighet: hwar och en är fig sjelf närmast. Det står icke få i bibeln, herr kontraktsprost. Det står der: we eder, fom uppäten enkors hus, föres bärande fånga böner, och mycket annat, huru man skall älska fin nästa fom fig fjelf. Det är lyckligt om herr pastorn har råd att bära förlusten nu och taga på sig answaret i i framtis ten för husrötan wid boftället. DHet står: kaster all ever omsorg på Herran Prosten ryckte på axlarna utan att swara, och fit lyckligtwis tillfälle att sluta samtalet, då prostinnan syntes i dörren och anmälde: bordet är dukadt, min söta gubbe, och wåra gäster mäntal! Ä (för oss sällskap, kära paftor! fade prosten gans ffa wälwilligt, ty han war en god wärd, och gaf gerna mat åt bättre folk. Nej, jag tadar, fwarade kaplanen, oaktadt han war ganska hungrig, jag har lofwat att på återmär gen bssöka en sjuk gumma i fattigftugan. i Åh, hon fan nog wänta ett par timmar, mn kära män, ni är ändå ingen läkare, fom fon återgifwa henne ungdomen. Kaplanen bugade sig likwäl till afsted, utan att swara, och prosten gjorde fig ide beswär att öfmers tala honom att stanna qwar. Han är enfaldig och enwis den der faplanen! fade prosten till fin hustru och hon swarade: vet war rätt bestedligt af honom att han git fin wäg, han 111