Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1863, sida 2

ide alterhalla en ut ar qatlad. Dall lullgtade ja innerligt att få läsa några för sitt embetes utöfwande nödiga böcker, men hade omöjligt råd att köpa en enda. Wid hans suck mulnade prosten anande att hans kaplan wille låna penningar eller begära borgen eller hjelp i allmänhet. Ändtligen började kaplanen att ödmjukt men fris modigt framställa fin begäran om förskott af femtio ritsdaler på den lön han egde rätt att få om några månader. vDet skulle jag gifwa Herr pastorn, mycket gerna fade prosten, om jag kunde, men jag är nu sjelf i förlägenhet för penningar. Jag har wisst goda infomster, men också stora utgifter, och jag har nyss måst utbetala ett par tusen ritsdoler för min son, som är officer, och twungen att lefwa med sina förnäma fame rater. Men så snart bönderna betala in till min, få skall komministern straxt sä sina åtta tunnor, och wäl mätt! tillade han wälwilliat. Häremot war mr ingenting att inwända; faplanen steg upp ohulpen, men förteg att han icke egre en bit bröd i sitt wåld. Men hör på! inföll prosten, har pastorn icke fått ut husrötemedlen af fin företrädares enka? Jag met att hon blifwit dömd att betala twåtufen rifgdader banko för hwad som brister wid bostället. Wisserligen herr kontraktsprost, men der intet finnes att taga bar kejsaren förlorat fin rätt! Sig ide få, jag har hört att enkan kort efter fin mans död fått ärfwa en afliden förmögen syster,