En kaplan som sergar sig. (Af Nepomulk.) (Forts. fr. föreg. N:r., Bonden talade allt illa han kunde om jorden, sade att ben war ganska swiksam, och att han ide hade ni gon winst deraf. Fag gör det, menade han, bara för att hjelpa wåran preft. Som byn ide hade undergått laga skifte lågo boställets egor sammanblandade med böndernas, fördes lade i tretton skiften. Hela den wackra plan fomministern inom fig uppgjort att anlägga ett lättskött foppelbruk uppgick således i rök. Det mesta war Åker, hwaraf hälften låg i träde hwarje år, ängen war så liten och så utgnagd af hela byns kreatur att den gaf blott ett par lass hö årligen. Om komministern också skulle på något sått kunnat skaffa fig ett par hästar, och några for, så fanns ide annat att gifwa dem, än halm och säd, hwilket skulle förmycket minskat behåll: ningen. Mot sin wilja måste han derföre låta bon: den behålla arrendet tillswidare. Slutligen frågade han om det fanns någon skog till bostället. Bonden log i skägget och förde honom till en backig hane, der några få enstaka martallar stodo såsem förjande fina utödda kamrater; att de sjelfwa dröjde qwar, war ett underwerk, men det kom wäl deraf att de woro så wresina och qwistiga att ingen stogsplundrare welat kosta yra på dem. Der fanns således intet wirke att få till att iståndsätta de före fallna boställshusen.