mål; det hade wisst warit godt att få en hjelp i huset, men det fanns ej mat der för en mun till. Ej heller kunde han taga fig piga, utan beslöt manligen att wara icke blott dräng, utan också piga åt sig sjelf. Ou8hållet war ganska lätt att fföta, ty han bröt fjelf fitt bröd och tackare, och sjelf karfwade han på fin torra fårbog, och sjelf hämtade han sitt watten från källan. Till läger hade han i början blott em gammal mwarg skinnspels; både fläder och skodon kunde han sy och laga, sjelf, och han nyttjade ständigt silfwerkrage, som ide behöfde twättas. Hans arundsats war att aldrig gifwa ut penningar, utan antingen arbeta sjelf eller försaka. Men huru han sparade och fastade blef hans lilla matförråd slut wid midsommartiden; låna wille han icke och först om ett par månader kunde han få något af arrendet. Genast wid sin ankomst hade han uppe waktat fin kyrkoherde, fom bodde tre fjerdingswäg bort i en annan församling, men blifwit få försträckt af dennes förnäma ton och omgifning, Att han icke mera wågat fig dit. Men när han nu mar utan alla till: gångar fattade han mod och begaf fig till proften, för att begära något i förskott af fin lön för året. Han ffulle nemligen af prosten hafwa åtta tunnor säd om året. Församlingen betalar wanligen aldrig till fom ministern förr än wid jultiden; och den fom begär i förskott kommer i missattning och får mindre än an nars, emedan bonden fällan har något att gifwa bort annat än wid julen, då han tyder fia ha god råd. Kapplanen tog på fig fina hemwäfda aråa fommarkläder och fin halmhatt, fom ban sjelf gjort, och wandrare framåt genom focknen till lyrkoherdebostället han gick snart genom stora, frodiga äkrar, fom till hörde prestgärden, fröjdande fig öfwer att Herren wäl