åu icke besinna din timliga och eviga fria 2? — Mannen vände sig åt talaren och genomborrad af den skarpa blieken samt rörd, dels af den väldiga stämman, dels af det vördnadsvärda och allvarliga utseendet, svarade han efter årslång tystnad: Jag har kommit underfund med att det icke finnes någon Gud. Förskräckt öfver ett sådant groft tvifvel, frågade presten ytterligare med ännu högre, fast bäfvande röst: Kan du hebreiska? — Nej svarade bonden under erkänsla af sin ringhet och litenhet mot den talande anden. — Kan du grekiska ? — Nej. — Kan du latin? — Nej. — Nå, laga dig då upp och se om ditt hus; det duger icke för andra än dem, som känna dessa språk, att grubbla på sådana saker! och mannen var räddad.