Ganska godt, herr doktor och erkebiskop. Ar han nöjd? Det war nu den förfta adjunkt jag träffat belåten. Hur stor lön har han? Hundra riksdaler riksgälds om året, en enka, utom fritt vivre i huset, och sommarkläder för det jag hjelper henne med tillsyn öfwer drängarna. Rida hundra riksdaler för honom ? De måste räcka, högwördigste herr doktor och erkebiskop. Jag will aldrig blifwa någon skyldig. Hå! hi! för mig räcka ide 12,000 riksdaler, jag har skuld öfwer öronen. Som bekant hade Rosenstein gjort stora uppoffringar fom pastor i Kumla för att befordra 1809 årg revolution, men oaktadt han derföre blifwit biskop, först i Linköping och sedan i Upsala, kunde han aldrig komma på grön swist. Hör på! min wän, han har nu hulpit mig ur klämman för den framfusige bonden, fan han nu hjelpa mig ur en annan klämma. Jag tydte att jag hade nog penningar med mig, när jag fteg i wagnen i morse, men nu är min plånbok tom. War god och gå ned till fin prost oc) bed honom låna mig tio rifgdaler. Om bhögwördigfte herr doktorn och erkebiskopen tillåter, få har jag sjelf den summan att lemna, fade adjunkten, bugade fig djupt, tog upp fin plånbok, och lemnade hela def innehåll åt prelaten. Min wän är en ärans man och förtjenar befordran. Hör på; en herre af mina wänner, fom är patronus ecelefice bad mig häromdagen skaffa en bra frapellan; will ni ha den platsen, få skall ni få den; lönen är wisst knapp, men den fom kan berga fig fom adjunkt, fan också berga fig fom fomminifter. Jag tackar herr doktorn och erkebiskopen af hela mitt hjerta.