Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1863, sida 2

Men hwems dotter war hon? frådade den ens wisa bonden, hwem hade skapat hennes föräldrar ? Son war naturligtwis Adams och Evas dotter; när Kain war giftaswuxen hade Adam och Eva säkert flera döttrar att gifwa de begge äldsta sönerna tib hustrur. Yntet kunde de gifta fig med fina systrar; det måste hafwa funnits andra menniskor än Adam och Eva och hang barn, inwände bonden; Mofe lag förbjur der syskon att gifta fig. Juft det förbudet bewisar att syskon förut gifte fia med hwarandra; och att Adams söner och döttrar gifte fig war nödwändigt, emedan inga andra menniskor funnos på jorden. Det är nog nu, sade erkebiskopen på latin, laga att bonden går fin wäg. Ran magistern säga mig, återtog bondeu, fwad det war för ett tecken, fom Herren satte på FKain? QRan ni säga mig, far, fade adjunkten, hmwad det är för en tapp, fom ni fatt uti er bränwinskagge derute? Hur få?7 frågade bonden förbluffad. Som jag tyckte, när jag gick förbi er wagn nyss få läkte det kring tappen. Ä Het wore wäl fan! skrek bonden, glömde helt och hållet fin bibel, och rufade ut på gården, och fom ide mera in. Bra gjordt, min män! sade erkebiskopen, och stoppade fin pipa med stor belåtenhet; bwad heter min män? Parg Larsson, adjunkt här i förfamlingen. Hur gammal är min män? Trettiofem år. Öfwer kanoniska åldern. Nå, hur bergar fig min män fom adjunft. ?