fint, godmodigt leende flög med detsamma öfwer hans redan något infallna läppar. Jag drog mig nu tillbaka. En del af min länge närda önskan war uppfylld: jag hade sett den store mannen; men nu återstod det att få tala med honom. En af mina bekanta, häradshöfding E. ... gammal wän till Tegnr, mar mig härutinnan behjelplig. Om aftonen samma dag underrättade han mig, att han framställt min önskan för biskopen, fom bedt mig wara wälkommen fl. 5 påföljande morgon. Åag kan icke sofwa om nätterna, hade han sagt; jag badar kl. 4, och när det är gjordt, är jag wanligen få pass uppe kryad att jag fan tala med folk. Redan wid fyra-tiven morgonen derpå mar jag uppe ör att borsta min gamla luggslitna swarta frack och på slaget fem inträdde jag i biskopens rum. Han satt då och skref, men uppsteg genast och helsade mig på det wänligaste. Derefter införde han mig i fota mat, der han bad mig taga plats bredwid sig på offan. Det fägnar mig att fe er, fade han leende, ljag har läst åtskilligt af hwad ni skrifwit med nöje; men wisst har ni bra mycket med flickorna och deras små hemligheter att sysla ... Nå, nå fast jan, gubewars, är biskop, få tager jag ide det ver få noga, men akta er bara för Franzsen: det är en fan tillatt wara finkänslig af sig, oh att han är ond på er, det fan jag berätta. Hwad gör det i alla fall? Unga skalder offra gerna på sinnlighetens altare, och äro de nu knektar på köpet, få faller det fig få mycket naturligare... Ni ligger här för att dricka brunn, har jag bört fortfor han derefter. ÖOmad vrider ni för slags matten ?