Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1863, sida 2

En obarmhertig läkare hade dömt äfwen mig till tet grymma, men kanske rättwisa straffet, att dagli gen, under en hel månads tid, sluka tio a tolf muggar af denna förskräckliga artificiella soppa, fom kallas Carlsbader, och i wärma håller fina goda sextio gra: der. Jag tror också nästan att jag gjorde en wisa derom... men detta hör just icke bit. Den poetiske sturenten, fom äfwen friskade upp sin något hektiska sångmö med helsowatten, följde mig wanligtwis ganska troget, under det jag wacklade fram. förbi de andra bleka skuggorna mellan Paradisets trädstammar, och gjorde mig derwid ständiga både led: samma och brydsamma frågor angående swensk poesi och swenska poeter. Jag sökte derföre att i mina swar wara så lakonisk som möjligt, och på den wackra morgon, hwilken jag just hade äran att omnämna, då jag blef afbruten af den gunstbenägne läsaren, war jag det i ännu högre grad än wanligt. ö Jag satte mig ned på en bänk, i ven förhopp-: ning, att studenten skulle fortsätta fin promenad i stället för fina frågor — men pytt oc! Han slog sig genast ned wid min sida och sade: an Nybom då? Hwad tycker löjtnanten om Nybom? Bra. Känner löjtnanten Nybom perfonligen? Ja. SHuru fann löjt N 27 jtnauten Nybom? Bra. mma? fa? ropade studenten. Jo, bra... An Ormar Ord då? An Olle Fryxell då? An Her: man Sätherberg då?