Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1863, sida 1

Tiäll—————— mr rr — wer Bug oh in i Volhynien. Flera insurgentskaror sägas för öfrigt stå på båda sidor om Bug. Amnestiterminen är nu utlupen, utan att någon polack begagnat sig deraf och utan att ryssarne gjort det ringaste för tillämpa det utfärdade dekretet. Resningen har på allwar utbredt sig öfwer de ofantliga landsträckor, fom bära nam nen Wolhynien, Podolien och Ukraine. Afwen om de 150,000 ryssar, fom opevera i det egentliga Kongresspolen, skulle genom en kedja af wälberäknade rörelfer och lyckliga träffningar funna krossa de skaror, som der samlat fig kring Bolens gamla fana, är insurrektionen dermed ide slut; då fyra månader förflutit, under fruttlösa försök med eld och swärd att kufwa några guvernementer fring Warschau, fom började striden, utan att ega wapen; huru lång tid ffall då förs flyta, för att blifwa herre öfwer en re8ning, fom å ena sidan nalkas Östersjön, å andra sidan Swarta Hafwet? På ryssarnes råa framfart öfwerflöda nya exempel. Så berättas att den ry ske kommendanten i Petrikan förbjudit de katolska inwånarne att bikta, och för detta ändamål på tornet uppstält en observationspost samt kossackpiketer utanför kyrkoportarne. Kessackerna hotade till och med att till häst spränga in i förfan, om gudstjensten fortfore, emedan den polffe guten är upproriskt sinnad emot Ryfland. Hurn långt det wilda föraktet för allt hwad mensklighet heter fan uppdrifwas wisar följande ohyggliga berättelse: Wid färden öfwer Wilia, mellan Stokatka och Kowno tilldrog sig följande. På en af re båda färjorna, bland en månad anbra passagerare befunno fig 10 kosacker. Desse funno behag i en ung och skön qwinna och antastade henne med brutala galanterier. Qwinnan wädjade till de öfriges beskydd. Då desse lade fig imellan, tillgrepo kosackerne fina piffor, och under striden lyckades den unga qwinnan smyga sig undan och uppnå den andra färjan, som nyss lagt till wid stranden. Sedan kosackerne hade tillfredsstält sitt raseri på de wapenlöse passagerarne, märkte ve sitt offers flykt och började att förfölja henne. Ankomne till den andra färjan, skingrade de passagerarne med hugg och flag och lade ut på floden, släpande med fia den olyckliga gmwinnan, fom förgäfwes med höga rop bad om hjelp. På ljusa dagen i åfynen af 200 menniskor, som hade skyndat ned till stranden, men fom ide förmådde hjelpa henne, börjades nu en förtwiflad strid mellan denna qwinna, fom war maka och moder, och de ohygglige wildarne, fom frejdade den moskowitiska regeringen med ett nytt barbarisskt mord. Detta skedde den 4 April kl. 6 på e. m. Från det neutrala Preussen, hwars soldater blott skola wara ordningens mät: tare i Posen och der de manliga borgerliga lagarne ännu böra anses gälla, berättas följande råheter: Från Kempno (i hertigrömet Posen) strifwes den 27 April till Posener Zeitung: Fru Niemojowffa, hustru åt en jerdegare i tonungar riket Polen, reste, åtföljd af fin fammarjungfru, igenom staden Kempno på wäg ill Polen. En preussisk gendarm Behr rågade efter hennes pass, och sedan han