Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1863, sida 2

En tacksam blick och en djup, wördnadsfull bug: ning blef mitt swar på dessa så högeligen wälmenansde ord. Nu framkom Ingeborg sjelf med tbebridan och såg derwid, med ett mildt och förnöjdt småleende på mig. Det stack liksom till i hjertat, då jag toa koppen, och från detta ögonblick öfwergick min blyasel till den mest brinnande och allwarliga kärlek. Som äfwen