Norrländska Korrespondenten – 23 maj 1863, sida 3

ket penningar. Men du besinnar icke att man endast genom ordentlighet, omtanka och strängt arbete kan lyckas att samla medel för tillfredsställandet af en annans slöseri. Du är här denne andre, jag är den fordne arbetaren. Jag började att föda mig sjelf wid trettton års ålder, såsom renskrifware hos en höradshöfding, och war under denna tid jemt under kastad sträng behandling, oerhördt trälande. Men jag fann mig ändock på wisst sätt nöjd med min lön, ty jag hade mat, rum och kläder samt dessutom tjugo riksdaler i lön om året. Dessa tjugo riksdaler sände jag troget till min fattiga, för längesedan aflidna mor . Du, återigen, min gosse, förstör hwarje termin ett-tufende riksdaler banko, utan att arbeta, tt) ehuru du legat wid Akademien nära fem år, har du ännu ide tagit din juridiska examen, och detta förargar mig, emedan jag wet att du har godt hufmud och, hwad fom ännu bättre är, godt hjerta. Litande på detta sednare sänder jag dig här innelyckt twåtusen R:dr B:co. Du förundrar dig må hända öfwer denna min frikostighet, men du skall få höra skälet dertill. Detta är ingalunda för att lägga hyende under lasten, utan endast för att pröfwa dig. Om cirka trenne månader refer jag upp till Stodholm, dit jag blifwit kallad för att gå regeringens Ile: damöter tillhanda med några upplysningar, avgående landtbruket, i hwilket man tror mig wara en förfärlig bjesfe, fom Kellgren säger om Dumbom. Jag anser mig emedlertid skyldig att lyda kallelsen, men från Stockholm reser jag till Upsala, för att träffa vig. Har du då förslösat allt hwad jag nu fänder dig har du då ej tagit vin examen, få räkna aldrig mera på min kärlek. Din innerligt tillgifne Zacharias af Gödzell.