dött i kopporna, gret jag ide förrän jag såg pastorskan, min andra mor, gråta öfwer min likgiltighet, under det hon förebrådde sig sjelf att hon dertill war skulden. Sex år förflöto under dessa goda menniskors handling. Under tiden hade pastorn fått ett godt par storat i Ystadstrakten, hwilket han genast fick tilltväda. Jag hade således blifwit ännu längre förflyttad från efonomie-virettör Gödzell, hwilken nu blott en gång om året hade tid att fe till mig, fom dod,ians seende till de framsteg jag gjorde och det beröm min läraren gaf mig, steg allt mera i hans ynnest. Sista gången han fom, war han klädd i uniform och såg mycket högtidlig ut, hwilket ej war underligt, emedan han warit i Malmö och der, i anseende till sina werkligen stora förtjenster om landtbruket, blifwit dubbad till ridddare af Wasaorden, hwilket gjorde att min pastor nu kallade honom: min nådigafte herr broder och riddare. Men det war ide nog med rid: derskapet: etonomte-direftören förunnade äfven att han fått ärfwa en större egendom i medlersta delen af Smerige efter en hang aflidna moders slägtingar, hwilfen han knappt nog hört talas om, ehuru han nu befunnits wara den närmaste arfwingen. Med detta och det lilla jag kunnat samla sjelf under min långa och förmånliga befattning hos grefwe von 3iggan tillade han, fan jag nu anse mig för en rit man, fom ide längre behöfwer tjena hos audra. Jaa har derföre beslutat att flytta upp till min ärfda egendom -5 känna på huru det fmafar att sjelf wara gorsega: (Forts.