Sådden. Den tid äv åter inne, Då tusende fi nom tusende frön anförtros åt jordens sköte, för att uppwäxa och bära frukt till menniskans nytta och nöje. Jorden, fom war frusen litsom till sten, är åter upp: lenad. Solen närmar fig ånyo till of, och dess wärma tilltager dagligen. Ett nytt lif börjar utweckla sig i den döda naturen. Nu begifwer sig åter menniskan ut till sitt arbete och fortsätter det till aftonen. Hon brukar åter den jord, som Gud anwisat henne och utsår fädeåkornen i den dertill beredda jorden. Kan jag mäl fe den flitiga och arbet: samma landtmannen, utan att fråga mig sjel: Hurudan skörd fan jag wänta mia of mitt utsäde i tiden? Sådde jag för himmelen, eller blott för jorden? eller sådde jag måhända för afgrunden?