Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1863, sida 2

förstår du, som kallas bokar, de kunna icke göra dig något ondt, ty de äro fastwuxna i jorden. Men huru bära de fig vå åt, när de skola gå? anmärkte jag. En kalf kan gå genast Han är född, få liten han är.7 Än till pojke att wara dum! anmärkte efonomomie-dvirektören i fin ordning, men jag war också korkad i min barndom. Det blir wäl bättre. Mot aftonen framkommo wi till fomminiftersbostället och helsades der wälkomna af en frodig och fryntlig man, fom kallade efonomie-direktören för: min ärade herr broder, och införde oss i det ftörsta of den lilla byggningens trenne rum, der han ges nast tillsade en piga om toddy-mwatten. Derefter, lig: gande fin hand på mitt swartglänsande hufwud, fare han: oc) denne är då min ärade herr broders fos sterson. Ya, min wärdaste bror. Jag har fattat tycke för pojkwasen, och jag har beslutat att antaga mig hos nom, emedan jag troligen aldrig kommer att träda i gifte, och jaledes kommer att sakna egna barn. Pastor Magius kastade en hastig, skälmaktig blick, först på direttören och sedan på mig. Detta är mycket wackert gjordt af min ärade herr bros ter, ffyrdade han fig derefter att säga; när man, fom min bror, är en rik man, fon man ide anmwiända fin rikedom bättre, än till de armas och faderlösas gagn, ty jag förmodar nemligen att gessen är faderlös. Han är det. oo Under detta famtal hade jan stått alldeles bäpen wid åsynen of all den herrlighet fom här utbredde sig för mina ögon. Den ganska tarfliga möbleringen i rummet förerom mig såsom ett under af allt hwad