rat på Rindön wid namn Swedberg. De båda förstnämnde hade af en eller annan orsak hyst agg till Swedberg och sedan bränwin blifwit intagit öfwerföll Carlsson den ingenting misstänkande Swedberg samt bultade honom med fienar i hand på det förskräckligaste fött. Lönnberg jemte twå andra dylika fame rater åsågo helt lungt misshandlingen, hwarefter de allesammans styndade från walplatsen, Humlegårdsgatan, samt upp åt Regeringsgatan. Emellertid hade ett par personer, som på långt håll åsett uppträdet och skyndat efter måldsmwertkaren och hans kamrater, fått en poligfonstapel Ekwall med fig och skyndade efter bofwarne fom upphunnos på David Bagares gata. Konstapeln gick fram till den af följeslagarne utpekare Carlsson och bad honom stadna; denne tog då till benen men upphanns snart, vå en häftig strid började mellan Carlsson och hang förföljare och oaktadt flere personer till: kommit slet han fig dock lös från vem, sedan han dessförinnan med ett knifhugg uppskurit kintbenet på timmermannen Boman, Carlsson sprang nu gatan ut för under det förföljarnes antal ökades och fasttogs slutligen af timmermanen Andersson och konstapeln. Men Lönnz berg, som gått in på en krog, kom nu rusande att hjelpa kamraten och började jemte Carlsson så mycket de förmådde misshandla de båda som fasthöllo Carls: fon, utan att någon enda af den famlade stora foltmassan wågade tomma dem till hjelp. När poliskonstapeln och time mermannen det oaktadt ej släppte sitt tag, drog Lönnberg knif och högg in den ända till skaftet i konstapelns lindben tätt under ögat, så att knifwen stadnade qwar till ven på fältskärsstugan, vit han affördes, blef borttagen. Vid åjynen af blodet och knifwen sprang follet åt alla Håll och Lönnberg skyndade fram åt Stakens gränd der han togs af en polisöfmerkonstapel samt twå murare, Rundqwist och Andersson, hwilka slogo honom till marken. Bofwarnes wildsinthet gaf ej med fig förrän de på watktfontoret blifwit försedda med handbojor. Poligkonstapeln Efmwall och timmermannen Boman äro båda på lazarettet.