Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1863, sida 2

Follersonen och Foslerdollern. (Berättelse af W. v. Braun) Wår odödlige Tegner säger på ett ställe, att: Barnets himmel hanger full Med loyror af det röda aull, Och allt hwad mannen diktar sedan Som hieltar stort, som blommor smått, J skonare gestalter gatt Förbi hans barndomsoga redan. Min barndomshimmel mar långtifrån så grann. Den bestod af ett swart ladugårdstak, fullhänad, ide med guldlyror, utan med otaliga spindelwäfwar, och de gestalter fom gingo förbi mitt barndomsöga, woro hwarken få stora fom bjelkar, eller få små fom blommor. De woro, helt simpelt: prosaiska for, kalfwar och twänne rödspräckliga tattor. Min mor, som war denna helgedoms första prestinna, d. w. s. första deja, tillit mig nästan aldrig att fätta min lilla näfa utom dörren, och om det någongång lyckades mig att smyga ut, kunde jag wara säker om, att, i händelse af upptäckt, erhålla en ganska förfmarlig bastonad af en långhårig koswans, fom för min och den stora, arga, oldenburgska tjurens räkning altid hängde på stolpen till den sednares respektive bås, Följaktligen torde det wara ursäktligt, om jag, denna sannfärdiga historias hjelte och nedskrifware, wid un