nåder igen straxt derpå, men jag tänkte som så, att du gerna kunde waka en tid, för att sedan sofwa så mycket bättre. Dessutom wille jag hafwa gårdsköpet först afslutadt. En owäntad glädje är alltid den an: genämafte, ide sannt? Derföre har jag också hela tiden brifiwit med dig, och detta, utan att skryta, bra nog. Den ber ordern du fid war ett satans godt påfund, eller huru? Du måtte blifmit bra flat, när jag proponerade skålen? Ha, ha! — Men fedan du nu fått weta allt hwad fom behöfwes, för att förklara mitt förhållande, må du i Guds namn gå att kuttra igen. — Jag will ide lägga mig mellan barten oh trädet. Sebastian tryckte warmt och tacksamt den redlige mannens hand och skyndade, säll som en Gud, till den älskade, för att åter i hennes öra hwiffa dvesfa ljufwa, oefterhärmliga kärlekens ord, fom få mäktigt frame falla smältande leenden och rodnande förwirring, på en ung, oskyldig, kärleksandande flickas blygsamma anlete. Och här kunna wi lemna de unga tu, wissa att wi lemnat dem på godt ställe och i afundswärd ro. Denna sannfärdiga historias berättare anser fig endast böra tillägga, att den nyomwända öfwerstinnan ståndaktigt framhärdade i trone allt intill ändan, hwilten inträffade fort efter det hon burit Emmas förftfödde med djup andakt till dopet. Wid detta glada fadderskap war naturligtwis äfwen prostinnan Amanda Psalmen närwarande, och Sebastian tyckte fig märka, att den fordna guvernantens öfwerspändhet alldeles jwar förswunnen. Hon hade efter sitt förnuftigt ngångna giftermål slagit de högtrafwande orden och den berusande andesusningen ur hågen, samt talade nu mest om sin lilla, wackra flicka och sina små,