bära det till Sebastian. Denne öppnade papperet och såg ett i hans namn afslutadt köpebref på en wacker egendom i grannskapet, hwarwid han betogs af ny förundran. Ha, ha, — jag tror du är förbluffad nu igen — skrattade öfwersten — men jag ffall berätta dia att du eger mera än du tror. Din falig far, fom dog för fer år sedan, märkte att du då förtiden hade temligen owarsam hand med penningar. Han deponerade fördenskull, fort före fin död, ett rått hederligt kapital hos mig att tillställas dig då du en gång slog dig på hushållning och ämnade träda i gifte. Detta har nu inträffat. Jag har troget förwaltat din egendom och med ett af mig gjordt köp har du nu en liten ganska förswarlig possession. — Wi kunna således, mitt herrskap, dricka en skål för egaren och egarinnan af Blomsterwik. (Forts.)