Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1863, sida 2

OVISS je IVO: De uppnådde hemmanet, och under det fruntimven under tårar och omfamningar wärmde sina fel nade lemmar framför spisen, smög deras räddare fig ut för att låna en häst af bonden. Wåt fom han war, wille han genast resa hem efter åkdon och torra fläder åt damerna, men den hederlige Peter Larsson nästan twingade honom att förft förtära en finkelsup och sedan att taga på fig hang warma helgdagstlärdning. Derefter afreste han sträckande galopp, och fom det ej war mera än en fjerdedelg mil till hemmet, inträffade ban snart derstädes. Jnom en timma war han tillbaka, åtföljd af tf wersten. Fåfängt wore att beskrifwa glädjen wid återseendet. Med den innerligaste ömhet omfamnade öfe wersten isynnerhet ömsom sin dotter och Sebastian, fom nu från alla sidor uppbar de warmajte tadjigelfer. Du är en satans rask pojke, ropade den glade gubben. 7Sag säger fom det står i Mindhaufen: detta skall du ta mej f—n ej ha gjort för intet! Kort derpå for fällffapet hem. Fruntimren ins bärdades genast i fina sängar, för att drida fläderte, och detsamma ordinerade äfwen öfwersten för Sebastian, fom trött af dagens ansträngningar, men för: nöjd och säll, fnart infomnade för att njuta af ve ljufwaste drömmar.