Norrländska Korrespondenten – 25 april 1863, sida 3

jag ej andra skatter, är jag likwäl, tack ware den gode (Guden, fom ledt mig med fin faderliga hand! — ber gåfwad med ett ödmjukt finne och ett rent hjerta, ett hjerta, fom ännu aldrig klappat för någon man. Ni begär ett bestämdt swar. Ordet är wigtigt: det innebär i fig swaret på framtidens mörka gåta, det öppnar ett perspektiv, antingen af de skönaste maj: friska och näktergalklingande blomsterdalar, eller oc af ett öde, förhärjadt höstfält; men en len, serafisk an: deröst säger mig, att jag tryggt kan uttala det. — Nå wäl, — med klappande hjerta, med tårade ögon, med darrande hand nedskrifwer jag dessa heliga ord, dikterade af den renaste känsla: Jag will blifwa er maka. Amanda Blomsterwall. (Forts.)