Norrländska Korrespondenten – 22 april 1863, sida 3

Sebastian och Amanda, prentade i ett flammande hjerta, genomborradt af pilar. På ett annat ställe stod början till ett poem, så lydande: Sebastian! min själs förtjusning, Som fyllt mig med få ytterlig berusning! Ack! när jag fer Ditt ögas blixtuppfyllda ljusning Och mustaschens zefyrslåtta krusning, Då tycker jag mig kanna andesusning Och blodet swallar med en ofwersalig brusning.