Norrländska Korrespondenten – 22 april 1863, sida 2

D Adjulanlen. — (Af W. v. Braun). (Forts. fr. föreg. N:r.) Sebastian mottogs med mycken hjertlighet af fyr koherden, en lärd och bildad man, som förut warit lektor wid ett gymnasium. Ehuru kommen ett lustrum öfwer fyrtitalet, hade han ännu icke förskaffat sig en ledsagarinna genom jemmerdalen, men oaktadt detta, war den middag, hwarmed han undfägnade sin gäst, ganska smaklig, och winerna ännu smakligare. Karafinerna anlitades också ganska flitigt: af Sebastian, för att dränka sorgen, af kyrkoherden, för att lossa tungbandet, ty man kunde fe att han hade når gouting på hjertat, fom ide gerna wille komma fram. Slutligen fade han hastigt, i det han fyllde glasen: BFrökfen Emmas förra guvernant, mamsell Aman da, är ett ofantligt hygaliat fruntimmer. Ofantligt bygaligt, instämde Sebastian. Sm! hon skall wäl nu fnart flytta, då fröken ej längre behöfwer hennes underwisning. Jag tror knappast det. Guvernanter blifwa wanligtwis inventarier i de hus, der de länge warit, få framt de ej blifwa gifta, hwilket dock, oaktadt deras oförtrutna bemödanden, gudnås ganska sällan intväffer. (Sifta? Jafå, mumlade kyrkoherden och drack fin gäst till. Men mamsell Amanda bör nog bli gift. Ja, wisst borde hon det — men jag fruktar tif