och blifwit i Ragnhild så betagen, att han nära nog beslutat sig för att gifwa celibatet på båten för med henne taga hymen och lyckan ombord. Af en hän delse hate han fått höra omtalas den fammangaddning, fom mar å bane för att förtreta henne på ren famösa fet-tisdvagsbalen, och, wips! hade han en myc: fet poctisk plan i ordning. Han skulle warna henne, men anonymt, eljest wore det ju icke alls romantiskt. Hon skulle röra upp himmel och jord för att taga reda på den ädelmodige warnaren; hon skulle genom wän och mäns wänuer förskaffa fia handskrifter af åt: skilliga stadens kavaljerer, för att kollationera, men förgäfwes! Det låg en mystisk slöja öfwer händelsen. Ändteligen skulle han bli uppragad, och öftverraffningen af att finna honom, en oländ man, hafwa welat afböja från henne en förtret, skulle göra honom få intressant i hennes ögon, att---Härefter war planen dunlel och chaotisk, men i dunklet tyckte sig likwäl den gode mannen skymta ett par kullerstolar, en brud med myrtenkrona och en magister med lagerkrans. Eålunda planen och orsaken till det anonyma brefwet. Men menniskan spår och Gud rår. På fet-tisdagsbalen, dit magistern git upp för att fe hwad kraft och werkan hang bref åstadkommit, häpnade han öfwer att finna den oförsigtiga hafwa trotsat hans wälmenande warning, och, när han till på köpet såg henne, långt ifrån att förbises, twärtom utgöra ett föremål för den ursinnigaste täflan bland de unga kavaljererna, föll han så från skyarne, att han wid första lägliga tillfälle trappade utaf ner till måningen inunder, der han mid en stor port: I Dy wing-torrt reflelteade öfwer ungdomens oförsigtighet