Norrländska Korrespondenten – 4 april 1863, sida 3

på axeln, Yttrande: god dag, B., hur mår du? B. stirrade på prinsen, räckte honom derefter hans den, sägande: jo, tad, hur mår du fjelf? Prinsen, något förwånad öfwer detta swar, frågade om han ej kände igen honom. B. swarade: jo, ansigtet är bekant, men förb— mig jag mins namnet. — Jag beter Oscar, yttrade prinfen leende. — Decar, bm! men brors tillnamn ? — De falla mig prins Oscmr, swarade prinsen skrattande och sprang om bord på fartyget, som i detta ögonblick sattes i gång. — B. stod som förstenad. Negrer såsom soldater. Befälhafwaren för ett neger-regemente i Florida, öfwerste Higgison, har till fin general ingifwit en förmånlig berättelse öfwer sitt swarta manskap. Ingen, säger han, iom ej fett dessa män i drabbningen, wet hwad de duga till. De ega en eldig energi, fom ej gifwer de franska zeuavernes efter. Man måste widmakthålla den fträngaste disciplin för att funna hafwa dem i fin hand. Deras förträfflighet beror äfwen till stor del derpå, att de känna till de trakter i hwilka de strida, wil: tet ej är förhållandet med de hwita soldaterna. Def utom hafwa de i lynne och rörelser wissa egenheter som de hwita sakna. Med swarta trupper har jag utfört wågstycken, fom det more wansinnigt att förr söka med hwita. Den egentlige anföraren för hela min expedition är korporal Robert Sutton, en föruts warande slaf, men en man af owanliga egenskaper, som blott behöfde någon kännedom i alphabetet för att funna stiga till de högsta platjer.